Unbirthday teaparty

Hade tandläkartid för att laga ett hål i den ena av mina visdomständer.
Måste erkänna att jag var rätt så nervös och inte blev det bättre av att pendeltågen mellan Norrköping och Linköping var inställda på grund av problem och istället ersattesav en buss som aldrig verkade komma. Lyckligtvis hittade jag en buss som gick direkt till Skärblacka (varför reseplaneraren inte hade visat den har jag ingen aning om).
Det visade sig att min oro var i princip obefogad. Det var lite obekvämt men det var i stort sett det (o ljuva bedövning hur jag älskar dig).
Den ena borren lät som någonting som skulle kunna passa i en technolåt och den andra... den andra lät som något ur en slasher film om jag ska vara ärlig.

Så nu känner jag mig inte lika nervös över mitt nästa tandläkarbesök.

Winnerbäck och sol.
Värme och lätta vindar.
Pengabrist och småmynt insatta på banken (total summa 1231,50).
Långa sommarpromenader och blommande asfaltsblommor.
Dagar utan mening och jag bryr mig inte.

För det gör inget, allting är så där underbart trevligt så det inte spelar någon som helst roll att jag inte gör något vettigt för jag mår så bra oavsett.

Nästa vecka kommer bli en bergochdal bana med lön, tandläkarbesök, och finbesök från de södra delarna av svearike.

Mår trevligt och lyssnar på The Who, and that's it.

Eftersom körsbärsträden i princip har blommat ut så är det kanske hög tid att jag lägger upp några av bilderna jag tog när de stod i full blom.

Det är märkligt hur fort man glömmer. Ena dagen är det vinter och fjorton minus och någon månad senare är det vår och pollenallergi och man har helt glömt bort hur jobbig vintern var. Man glömmer de meterhöga snövallarna och att man var tvungen att ha dubbla långkallingar om man skulle gå ut och minns bara att det var synd att man inte hann med att åka skridskor.

För att inte tala om hur otroligt långt borta depressionen som infann sig under januari och februari känns.

Vintern släpar sig fram i evigheter och så plötsligt utan att man riktigt minns hur så är körsbärsträden nästan utblommade och det känns som om det inte har varit minusgrader sen man var barn.

Märkligt, mycket märkligt.

Märkligt är det också att jag hittade en amerikansk 1 cent mynt bland mina 50 öringar, fast kanske inte så märkligt ändå eftersom de ser nästan likadana ut.

I lördags när jag kom hem från jobbet var min cykel borta. Efter som den var parkerad utomhus och inte var fastlåst vid något annat än sig själv så tog jag för givet att den blivit stulen och reagerade med den sorts ilska man känner vid dessa tillfällen.
Helt i onödan skulle det visa sig.
Idag när jag kollade i cykelstället på gården (hope is a wonderful thing) så stod min cykel där. Den var fortfarande ordentligt låst vilket innerbär att någon på fullaste allvar har släpat den ett halvt kvarter, bara för att prydligt ställa den i cykelstället.

Jag undrar fortfarande varför.

(ps. skrev hela det här inlägget mer eller mindre utan att titta på tangentbordet. Känner mig duktig)

För att kopiera sidan där jag hittade den sista:

"Mr Ito, 25, started building his 'Castle on the Ocean' when he became bored during his university entrance exams.

Using just a knife and glue, the art student built up an entire cityscape over four years by cutting and folding hundreds of pages of craft paper.

The finished piece is now being displayed for the first time at an exhibition on the artificial island of Umihotaru, near Tokyo.

But incredibly, Wataru, a second year student at Tokyo University of the Arts, plans to set his work on fire when the show is over."

Känner mig kreativ på ett sätt som antagligen innebär att jag inte kommer få nått gjort.

Dagens att göra lista:

Städa bokhyllan. (påbörjat)
Diska (och städa spisen, det är rent otroligt hur smutsig den kan blii av att steka köttfärs)
Tömma soffan på saker (den är någon sorts fjärde garderob)
Panta flaskor (halvklart)
Fotografera körsbärsträden (gjort)

(förra årets kort)