FINALLY!

Har stickat på samma par stumpor i vad som känns som ett halvår nu, egentligen har det bara gått drygt en och en halv månad. Det känns som jättelång tid men om man tar in alla faktorer så är det inte alls så där långt i alla fall på grund av:
1: Ett mönster som jag tvingades modifiera kraftigt för att strumporna överhuvudtaget skulle passa.
2: Supertunnt garn.


3: Tunna stickor.


4: Spets. Jag tänker inte säga mer än så.


5: Extremt långa strumpor.


Så nu tycker jag att jag har all anledning i världen att vara lite självgod, speciellt som den enda sicknings avstickaren jag gjort under den tiden har varit en baby mössa med avtagbara öronlappar till Emmas lilla bebbe Dina.


(Visst ser den lite ut som en tand?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0